Det var ett tag i mitt liv när jag inte mådde jätte bra även fast det inte syntes.

Jag tyckte att alla hade pojkvänner, och jag behövde verkligen ha någon som jag kunde älska och bli älskad utav. Såklart hade jag mina vänner men det är en annan sak. Jag trodde att jag aldrig skulle få någon pojkvän och jag trodde att jag alltid skulle vara ensam. 
Faktiskt så brukade jag ligga och krama min nalle, han var min tröst och han fick vara min "pojkvän" för stunden och trösta mig när jag inte mådde bra.


Men sen träffade jag Erik och då började jag må betydligt bättre.

---

Nu är jag glad att det tog ett tag innan jag fick en pojkvän eftersom att jag vill ha ett seriöst förhållande och inte ett förhållande som varar i 1 månad och sen nästa en månad osv.

Men tur som jag har, har jag ju min Erk :)